Det var ingen rolig historia.
Nu vet du hur det känns
det syns i dina ögon
du behöver inte säga nått
jag vet exakt vad du är med om
nu vet du hur det känns
att vara den som förlorar
hon är redan någon annans
nu vet du hur det känns.
It's not that easy.
Och nu är ångesten så stark att den satt sig i väggarna.
Bekräftelse efter bekräftelse
hårt mot hårt
mentala slag om vartannat
tills en utav oss har tappat andan.
Ångest som vaggar oss till sömns
paniken som slår rot djupt i vårt inre
åren läker inte våra sår
vi blir bara trasigare för var dag som passerar.
Tårar som tränger igenom väggarna
ord som förintar vårat mod till att våga hoppas
vi kommer nog aldrig ta oss ur det
vi har försökt så länge nu utan framgång.
Jag är medveten om det och jag har lärt mig leva med det
jag räknar oss inte längre som kött och blod,
folk klassar det som tragiskt men smärtan har skapat faktum
ska jag leva måste jag göra det utan dig.
Jag hör dina osagda meningar
jag läser din tårfyllda blick
jag vet att jag tär dig i bitar
men jag har aldrig haft i avsikt att skada dig.
Vi kastar förlåtelse ut i tomma intet
men ingen av oss är tillräckligt stabil för att greppa den
jag börjar insé det när ångesten ikväll gör mig sällskap
mamma, ingenting kan rädda oss nu.
Bekräftelse efter bekräftelse
hårt mot hårt
mentala slag om vartannat
tills en utav oss har tappat andan.
Ångest som vaggar oss till sömns
paniken som slår rot djupt i vårt inre
åren läker inte våra sår
vi blir bara trasigare för var dag som passerar.
Tårar som tränger igenom väggarna
Tårar som tränger igenom väggarna
ord som förintar vårat mod till att våga hoppas
vi kommer nog aldrig ta oss ur det
vi har försökt så länge nu utan framgång.
Jag är medveten om det och jag har lärt mig leva med det
jag räknar oss inte längre som kött och blod,
folk klassar det som tragiskt men smärtan har skapat faktum
ska jag leva måste jag göra det utan dig.
Jag hör dina osagda meningar
Jag hör dina osagda meningar
jag läser din tårfyllda blick
jag vet att jag tär dig i bitar
men jag har aldrig haft i avsikt att skada dig.
Vi kastar förlåtelse ut i tomma intet
men ingen av oss är tillräckligt stabil för att greppa den
jag börjar insé det när ångesten ikväll gör mig sällskap
ingenting kan rädda oss nu.
Mitt hjärtas största sorg.
Saknar dig min vän.
Bokstäver som bildas av alkohol och alltför djupa tankar.
Stunder som lever kvar djupt inne i den delen av själen man trodde hade tynat bort för länge sedan.
Stunder man trodde man hade förträngt till grunden men som en mörk vinterdag tar plats i tankebanorna igen.
Försöker mitt bästa för att inte tänka på det, men oavsett hur stark viljan är så är tanken på plats igen lika snabbt som den försvann. Viljan av perfektion som dag efter dag tar beslag på kontrollen över min kropp, var dag lika medveten om att jag leder mig själv mot stupet. Stupet som tillslut kommer få mig på fall. Men känslan av kontroll är starkare, känslan av att veta att framtiden ligger i mina tillslut kotiga händer. Men vem bryr sig om en på miljonen? Vem bryr sig om en flicka ur den oändligt stora mängden? Idealbilder som nöter fast i näthinnorna, en bild bestånde av skinn och ben. En smalhet. En vacker smalhet. På långsam men god väg mot målet, med vilja och styrka klarar man allt.
Dagar som dessa. Dagar som sakta tynar bort.
Jag är inte tillbaka, Jag bara lättar på trycket.
Sitter ensam vaken i min lägenhet i Söderåkra och saknar.
Saknar närheten av de vänner som fick mitt hjärta att slå regelbundna slag.
Saknar sena kvällar med skitsnack och värme.
Saknar känslan av att vara någon.
Känslan av att vara älskad och omtyckt.
Känslan av att bara finnas till.
Utan krav och utan förväntningar.
Kunna samla krafter i en öppen famn.
Att bara vara jag.
Att leva på bästa vännernas andetag.
*
Sitter ensam vaken i min lägenhet i Söderåkra och tynar bort.
Utan regelbundna hjärtslag.
Utan att veta vem jag är eller vem jag kommer bli.
Utan skitsnack och utan värme.
Utan öppna famnar och bästa vänner.
Sitter ensam vaken i min lägenhet i Söderåkra och längtar efter det förflutna.
Undrandes om någon saknar kapitlet då även jag var en del av historian.
Jag finner ingen logik
Hur kan man blunda för självskadande barn som knippar efter andan? Hur kan man undgå att höra hur paniken omger orden som osäkert stammas fram? Hur kan man påstå att man bryr sig om man nästa sekund drar en djup suck, vänder ryggen och går? Det håller inte riktigt. Har ni en aning om hur många av oss ungdomar som går och lägger sig om kvällarna i tankar om att ge upp denna meningslösa livsvandring? Har ni en aning om hur många av oss som är fyllda av ensamhet och ångest? Eller har ni en aning om hur hungern vrider sig som ormar i våra svältande kroppar? En klappande hand på axeln läker inga sår. För när kvällen är kommen och stickningarna i huden påbörjar sin process finns det ingenting som kan hålla andetagen i takt.
Hur kan man blunda för självskadande barn som knippar efter andan? Hur kan man undgå att höra hur paniken omger orden som osäkert stammas fram? Hur kan man påstå att man bryr sig om man nästa sekund drar en djup suck, vänder ryggen och går? Det håller inte riktigt. Har ni en aning om hur många av oss ungdomar som går och lägger sig om kvällarna i tankar om att ge upp denna meningslösa livsvandring? Har ni en aning om hur många av oss som är fyllda av ensamhet och ångest? Eller har ni en aning om hur hungern vrider sig som ormar i våra svältande kroppar? En klappande hand på axeln läker inga sår. För när kvällen är kommen och stickningarna i huden påbörjar sin plågande process finns det ingenting som kan hålla andetagen i takt.
Dagar som dessa.
den kryper sig på som ljuset i gryningen.
En känsla av obehag som sprider sig smidigt längs med ryggraden och bosätter sig i min själ.
Så när ska kramperna upphöra? Ska jag någonsin få snudda vid friheten igen?
Min kropp den skriker efter närhet, efter kärlek, efter någonting oidentifierbart som jag inte riktigt kunnat sätta finget på.
Jag är inte som de andra, har aldrig varit som de andra.
Maten som trycks i mig äter upp mig inombords samtidigt som illamåendet växer sig större och starkare.
Fast i en ond cirkel utan att veta vägen ut. Jag är inte säker på om jag vill hitta ut, nu när jag äntligen fått kontroll över detta fängelse till kropp.
Ögongen sluts och jag drömmer mig bort, till en plats dit ångesten aldrig kan nå
JAG FLYTTAR TILL DEVOTE!
Som rubriken säger så har jag nu förflyttat mig till devote.se istället för blogg.
Den här bloggen kommer ligga kvar utan uppdatering så följ mig istället på http://nelliesfreakshow.devote.se/
Nu:
Tar en promenix till Maxi och köper brun hårfärg.. tror jag.
Farväl mitt röda hår, vi syns åter igen efter sommaren!
Farväl mitt röda hår, vi syns åter igen efter sommaren!
Nouvelle - Cuir & Antiquités
Nyinköpt indianväska i kamelskinn - Second Hand
we_don't_waste_no_precious_time_
Älska mig när jag inte förtjänar det
det är då jag behöver det som mest.
Min prins,
Min prins,
Minns du mig fortfarande?
Det var jag som var ditt allt
hela ditt liv
Känner du igen mig?
Jag bor bara några gator bort.
Du brukade hålla om mig
fånga tårarna som föll från mina kinder
Minns du?
Du hälsade på mig på 51:an
du sa "allting kommer ordna sig igen
orken kommer tillbaka, låt bli att skapa ärr"
Kommer du ihåg mig nu?
Du hälsade på mig på sjukhuset
men du skapade ingen oro för ovisheten
trots att din motsats var krossad.
Jag fångade dina tårar
dagen då jag berättade vad som skett
den stunden innan blåljusen hämtade upp mig
klockan hade slagit 09.10, tiden gick och jag föll
Minns du?
Min prins, kommer du ihåg?
Jag är här för att be om ursäkt
säga förlåt för ditt hjärtas vidöppna sår
det var inte min mening
kan du förlåta?
Min prins, det är snart dags för mig att gå
Jag är inte menad här
Jag sa det till dig sist
minns du?
Kommer du ihåg mig nu?
Det var jag som en gång var ditt allt
Men jag föll.
Time To Feed My Closet / Transparent Soul
Skjorta - Cubus 50kr
Linne - Cubus 75kr
Chillidill!
Efter att ha pratat med Classe på Stage4you och fått reda på att jag kommit in och dessutom fått 10 extrapoäng på audition så beger jag och mamma oss till Rusta för att köpa skohylla till nya lägenheten. Yeah!
