Life is a sexually transmitted disease with 100% mortality

måste köpa ny laddare men har aldrig det i tankarna när kontot är fullt.

ber så hemskt mycket om ursäkt

eller nej det gör jag inte, ni läser ju ändå så vad spelar det för roll?

måste sova, men är för trött

ingenting är logiskt. Det här håller inte riktigt längre..

Hur kan man blunda för självskadande barn som knippar efter andan? Hur kan man undgå att höra hur paniken omger orden som osäkert stammas fram? Hur kan man påstå att man bryr sig om man nästa sekund drar en djup suck, vänder ryggen och går? Det håller inte riktigt. Har ni en aning om hur många av oss som går och lägger sig om kvällarna i tankar om att ge upp denna meningslösa livsvandring? Har ni en aning om hur många av oss som är fyllda av ensamhet och ångest? Eller har ni en aning om hur hungern vrider sig som ormar i våra svältande kroppar? En klappande hand på axeln läker inga sår. För när kvällen är kommen och stickningarna i huden påbörjar sin process finns det ingenting som kan hålla andetagen i takt.

Hur kan man blunda för självskadande barn som knippar efter andan? Hur kan man undgå att höra hur paniken omger orden som osäkert stammas fram? Hur kan man påstå att man bryr sig om man nästa sekund drar en djup suck, vänder ryggen och går? Det håller inte riktigt. Har ni en aning om hur många av oss som går och lägger sig om kvällarna i tankar om att ge upp denna meningslösa livsvandring? Har ni en aning om hur många av oss som är fyllda av ensamhet och ångest? Eller har ni en aning om hur hungern vrider sig som ormar i våra svältande kroppar? En klappande hand på axeln läker inga sår. För när kvällen är kommen och stickningarna i huden påbörjar sin process finns det ingenting som kan hålla andetagen i takt.

men det är ingen fara, jag är van vid att att ligga sist

fan vad kass jag är. Hur går det med "inte-äta-onyttigheter-löftet" Nellie?

Kändes bra för stunden i alla fall. Kakor hjälper som en öppen famn när man är ledsen

Långt hår? Kort hår?

Mörkblondt hår? Brunt hår? Rött hår?
Trivs underbart bra i kort hår men önskar att jag hade tillbaka mitt långa

älskar mitt mörkröda hår men saknar mitt mörkblonda

får paniiiiiik.

I would like to receive some help right now

Vaknar upp med andan i halsen, från ögonen forsar tårar. Försöker hitta andan någon stans i mörkret, uppslukad av ensamheten. Alla visste om mina planer, mina nära och kära stod och såg på medans snaran greppade ett hårt tag om min strupe. Sekunden senare hade andetagen upphört, allt liv rann ur min kropp som det renaste blod. Jag står vid sidan om, ser hur min kropp livlöst hänger kvar i snarans stabila öggla. Jag finns inte längre, folk vänder medvetet ryggen och går. Jag öppnar min mun för att säga någonting men ur mig kommer inget syre, inte det minsta ljud, någonting mindre än ingenting. Nästa sekund står jag hemma i hallen, hör hur mina nära oberoende förklarar för en utomstående att jag inte längre är i livet. Jag försöker skrika att jag finns där, att jag visst lever, men det är ingen som hör, ingen som reagerar. Aldrig förr har jag fruktat döden. Aldrig förr har jag trott att det har varit möjligt att känna sig såpass ensam. Aldrig förr har jag... aldrig förr.

Osminkat var det här.

Jag vet vad ni tänker, äcklig som fan. Men håll det för er själva!

Det är omöjligt att sätta ord på borttynade känslor

jag brukade känna allt. Sorg, glädje, smärta, kärlek.

Nu är det som om någon har sugit själen ur min kropp

Jag känner ingen sorg längre, jag känner ingen glädje,

jag känner ingen smärta och inte heller någon kärlek.

Som om jag inte existerar. Som om jag inte finns.

Jag väntar bara på att världen ska sluka upp mig helt och hållet.

Mullkinder♥

stormen håller på att störta honom

han är uppslukad av mörkret och hittar ingen stabilitet.

Han har tappat riktningen, de som en gång stod honom nära är nu borta

han kraxar för fullt, ett skärande ljud. Ensamhetens och tomhetens ljud.

Ingen svarar. Han håller på att störta ännu en gång.

Världen var svart och det blåste upp till storm, det var sent nu.

För mörkt och för ostabilt för att kunna klara sig ensam.

Jag såg på sättet han flög att han hade inte långt kvar

snart skulle världen krossa honom.

All den styrka han med åren byggt upp var som bortblåst.

För vad vi än säger, så är ensam aldrig stark

Ensam är ensam och det är då tomheten tar vid.

Jag kunde känna ett starkt band mellan mig och fågeln

som om han flög rakt in i mitt innre och rörde vid min själ.

Det tog ingen lång stund förns jag insåg att jag var fågeln,

men den här gången var det inte ångesten som spelade mig ett spratt.

Jag satt ihopkurad i en busshållplats med ciggen i handen och fågeln var verklig.

Det var som om vi levde samma liv fast i olika skepnader

jag var fågeln, fågeln var jag.

Vilsen, ensam och ostabil.

Om inte du, du eller du kommer minnas mig

Säg mig, vem ska minnas tillbaka

om det förflutna är inget mer än förflutet.

Vem ska älska mig

Vem ska vandra vid min sida

Vem ska klara av mina dalgångar

Om inte du, du eller du håller fast vid ärlighetens räcke.

Tänk till, låt hjärnan gå på högvarv

var ärlig mot dig själv.

När dagen är förbi

så minns du inte mina ord

så minns du varken mina andetag eller mina tårar

gången tid är något mindre än luft som sprids ut i jordens atmosfär.

Allt som finns kvar när dagen når sitt slut

är märkena på min sköra hud. På mitt hjärtas förut stadiga väggar.

De murar som en gång brukade skydda mig från ångestens fåniga lekar

är sedan ett tag tillbaka krossade och borttynade från grunden.

Jag är nu din att förinta

men försök inte öppna ögonen för mig, du kommer ändå aldrig se mig

slå luften ur mina lungor, skär hjärtat ur min ihåliga kropp

det är okej älskling, men det ger dig ingen vinst

du finner inget mer än förmultnade känslor och en ekande tomhet.

Vilsen och rädd faller jag in i mörkets famn

låter drömmarna föra mig till evighet och styrka

några få timmar av sömn och jag är fast,

vill aldrig mer återvända till världen utanför de slutna ögonlocken.

Men klockan ringer och jag tvingas tillbaka

för att kämpa mig igenom ännu en daglig kamp.

En vacker dag ska jag stå på stabila ben

vandra längs med lyckan och kärleken

men idag är ingen vacker dag

inte heller i morgon eller dagarna därpå

lycka är för älskade och kärleken för de lyckliga

men idag är jag varken älskad eller lycklig.