It's not that easy.


Och nu är ångesten så stark att den satt sig i väggarna.

Bekräftelse efter bekräftelse
hårt mot hårt
mentala slag om vartannat
tills en utav oss har tappat andan.
Ångest som vaggar oss till sömns
paniken som slår rot djupt i vårt inre
åren läker inte våra sår
vi blir bara trasigare för var dag som passerar.
Tårar som tränger igenom väggarna
ord som förintar vårat mod till att våga hoppas
vi kommer nog aldrig ta oss ur det
vi har försökt så länge nu utan framgång.
Jag är medveten om det och jag har lärt mig leva med det
jag räknar oss inte längre som kött och blod,
folk klassar det som tragiskt men smärtan har skapat faktum
ska jag leva måste jag göra det utan dig.
Jag hör dina osagda meningar
jag läser din tårfyllda blick
jag vet att jag tär dig i bitar
men jag har aldrig haft i avsikt att skada dig.
Vi kastar förlåtelse ut i tomma intet
men ingen av oss är tillräckligt stabil för att greppa den
jag börjar insé det när ångesten ikväll gör mig sällskap
mamma, ingenting kan rädda oss nu.
Bekräftelse efter bekräftelse
hårt mot hårt
mentala slag om vartannat
tills en utav oss har tappat andan.
Ångest som vaggar oss till sömns
paniken som slår rot djupt i vårt inre
åren läker inte våra sår
vi blir bara trasigare för var dag som passerar.

Tårar som tränger igenom väggarna
ord som förintar vårat mod till att våga hoppas
vi kommer nog aldrig ta oss ur det
vi har försökt så länge nu utan framgång.
Jag är medveten om det och jag har lärt mig leva med det
jag räknar oss inte längre som kött och blod,
folk klassar det som tragiskt men smärtan har skapat faktum
ska jag leva måste jag göra det utan dig.

Jag hör dina osagda meningar
jag läser din tårfyllda blick
jag vet att jag tär dig i bitar
men jag har aldrig haft i avsikt att skada dig.
Vi kastar förlåtelse ut i tomma intet
men ingen av oss är tillräckligt stabil för att greppa den
jag börjar insé det när ångesten ikväll gör mig sällskap
ingenting kan rädda oss nu.

RSS 2.0