~ Även Den Perfekta Rosen Har Törnar Som Smärtar ~
För ingenting har någonsin kännts så tufft. Ingenting har någonsin varit så tungt men samtidigt bringat lättnad. Jag vet inte riktigt hur jag ska känna, hur jag ska tänka eller hur jag ska agera. Jag bara vet att det här är slutet. Slutet för oss alla. Den lyckliga sagan vi så flitigt skrivit ihop rivs nu sönder i tusentals bitar och det finns inget annat vi kan göra åt det. Jag vet och jag skäms. Och vart står jag mitt i allt det här? Jag har ett hus men inget hem, snart har jag inget av det. Allt ihop känns så tragiskt men det som är sorgligast är att jag har vant mig. Vant mig vid att fly, vant mig vid en ständigt pågående nedbrytningsprocess av en familj som borde vara så perfekt. Jag såg det, du såg det.. jag tror vi alla faktiskt såg det men vi slöt våra ögonlock för att slippa insé. Och nu har vi kommit till vårat slutliga kapitel. Tanken skrämmer mig, gör mig mörkrädd även i dagsljusets sken. Det var inte såhär det skulle bli, inte vi, inte för oss.
Vi skulle ju leva lyckliga i alla våra dagar...
Kommentarer
Postat av: Anonym
vad har hänt :(? skriv gärna i ett inlägg
Postat av: Nellie
Sv: Det är ingenting jag kan gå ut med än, har inte riktigt vant mig vid tanken
Trackback
