Med andra ord. Eller något liknande.
Så jag behåller rustningen på och lådsas som om allting är okej. Men idag är jag är allt utom okej.
Jag breder ut ett leende på läpparna, för jag vet att det här är tufft för oss alla. Ett rent helvete faktiskt.
Jag omfamnar dig och säger övertygande att det blir bättre så här. Men, blir det verkligen det eller ljuger jag?
Jag vänder ryggen till pluggandet och lådsas att betygen håller sig uppe. Det är för tungt för att orka med.
Försöker hålla mig på benen och stega vidare. Jag ser inte riktigt stupets kant, jag färdas för fort.
Så vart leder detta mig? Oss? Det vi en gång var. Vårt förflutna.
Jag vet inte riktigt. Men någonting säger mig att vi alla kommer stupa.
Faller en faller alla.
Faller jag- ja, då faller även ni.
Eller?
Även det logiska känns ologiskt.
Även det logiska känns ologiskt.
Livet är alltför fuckat.
Dags för mat & filmkväll med mamma och Niclas.
Dags för mat & filmkväll med mamma och Niclas.
CIAO!
Kommentarer
Trackback
