När ingen finns tillgänglig
Ångesten lägger sig som två händer runt min strupe, men inleder det hela med ett slag som tömmer lungorna på luft. Jag ser ut genom mitt fönster och iakktar hur smidigt fåglarna rör sig mot den blå himelen, i frihet, i evighet. Jag knäpper händerna och kastar iväg en töntig bön till en såkallad Gud som jag egentligen har slutat tro på för länge sedan. En bön om att jag en dag ska få ta del av den där känslan, att jag en dag ska kunna breda ut mina vingar och ta ett sista kliv ut mot oändligheten. Men innerst inne vet jag- drömmar förblir drömmar.
när ingen finns tillgänglig, ja då, då är det döden som äger mitt hjärta
när ingen finns tillgänglig, ja då, då är det döden som äger mitt hjärta
Kommentarer
Trackback
