Jag dras snabbt tillbaka till förra årets elende, men den här gången 10 gånger värre. För den här gången lyckas jag. Det var inte så här jag hade tänkt det, det var inte så här jag ville att det skulle bli. Nu är det för sent, det finns ingenting jag kan göra. Jag vet att om jag vill klara av sommaren måste jag fortsätta det här spåret ut, konsekvenserna får komma efteråt. Jag känner mig själv, jag känner min kropp och jag får en känsla av att det här kommer stupa tillslut. Men vad är det man säger?
vill man vara fin får man lida pin.
