om jag lämnade nu.
Syrefattigt andrum
Ljudet av tystnaden fyller mina sinnen, tar plats i det hål som du lämnade kvar.
Ensamheten fräter på mina lungor, luften blir svår att andas när du inte är här.
Dina ord greppar ett hårt tag om min strupe, kväver mig långsamt, smärtsamt.
Saken är oundvliklig.
Besvikelse, brutna löften... sorg.
Blickar som misshandlar mitt innre, ord som dränker min själ.
Min kärlek är anledningen till ett huvud höjt mot skyn.
Saken är oundviklig.
När rädslan är det enda beviset på din existens
Då är det dags att börja leva.
När du ramlar ihop på mållinjen av livets dagliga lopp
Då är det för sent att börja leva.
Livet är en tävling om att älska och att bli älskad.
Saken är oundviklig.
Elektronik, litteratur… självklarheter i vardan’, men sånt man klarar sig utan.
Drömmar, livslust… livsnödvändigheter. Om det endå vore en självklarhet…
Den hårda strävan efter att bli älskad betraktas som tragisk. Hela livet är en enda tagedi.
Saken är oundviklig.
Att bli tagen förgivet av sitt egna kött och blod.
Mänskligheten är förjävlig men kärleken däremellan är okrossbar.
Att bli bortvald och ersatt av sitt egna kött och blod.
Mänskligheten är förjävlig men kärleken däremellan är okrossbar.
Saken är oundviklig.
Sömnlösa nätter skyller jag på dig, på oss, på de vi en gång varit.
Inte av den anledning att jag ångrar, utan av det faktum att jag saknar.
Hur kan man sakna en smärta som gång på gång fällt krokben för kliv frammåt?
Som gång på gång fyllt ögonen av blanka, meningslösa tårar.
Men jag antar, Saken är ounLjudet av tystnaden fyller mina sinnen, tar plats i det hål som du lämnade kvar.

Ensamheten fräter på mina lungor, luften blir svår att andas när du inte är här.
Dina ord greppar ett hårt tag om min strupe, kväver mig långsamt, smärtsamt.
Saken är oundvliklig.
Besvikelse, brutna löften... sorg.
Blickar som misshandlar mitt innre, ord som dränker min själ.
Min kärlek är anledningen till ett huvud höjt mot skyn.
Saken är oundviklig.
När rädslan är det enda beviset på din existens
Då är det dags att börja leva.
När du ramlar ihop på mållinjen av livets dagliga lopp
Då är det för sent att börja leva.
Livet är en tävling om att älska och att bli älskad.
Saken är oundviklig.
Elektronik, litteratur… självklarheter i vardan’, men sånt man klarar sig utan.
Drömmar, livslust… livsnödvändigheter. Om det endå vore en självklarhet…
Den hårda strävan efter att bli älskad betraktas som tragisk. Hela livet är en enda tagedi.
Saken är oundviklig.
Att bli tagen förgivet av sitt egna kött och blod.
Mänskligheten är förjävlig men kärleken däremellan är okrossbar.
Att bli bortvald och ersatt av sitt egna kött och blod.
Mänskligheten är förjävlig men kärleken däremellan är okrossbar.
Saken är oundviklig.
Sömnlösa nätter skyller jag på dig, på oss, på de vi en gång varit.
Inte av den anledning att jag ångrar, utan av det faktum att jag saknar.
Hur kan man sakna en smärta som gång på gång fällt krokben för kliv frammåt?
Som gång på gång fyllt ögonen av blanka, meningslösa tårar.
Men jag antar, Saken är oundviklig.
Kommentarer
Trackback