remember me as you would remember her.
som knivar som skär i bröstet, som osynliga slag i magen
som i en bubbla, där endast jag och smärtan existerar
men på något sätt känner jag mig trygg
det är ju trots allt jag här växt upp, det enda hem jag känner till
ta mig inte här ifrån, jag känner mig så vilsen i er värld
som en övergiven fågelunge som kämpar för sin första flygtur
här ska jag lära mig breda ut mina vingar
må det inte ta alltför lång tid, krafterna är begränsade
Kommentarer
Trackback
