Life is a sexually transmitted disease with 100% mortality

Busschauffören säger: Välkommna! *lägger huvudet på sned och blinkar med ögat*

Vi: hmmmm.. -går och sätter oss nästan längst fram eftersom det är det enda lediga

När vi kommer till Funkabo kliver en utvecklingsstörd kille på som förmodligen kände chauffören

Han sätter sig längst fram på andra sidan av bussen och dom startar en konversation om seriefigurer

Efter en stund hörde jag ett lustigt ljud, det lät ungefär som E.T, sen hör jag någon som skrattar.

Det tar ett tag innan jag inser att det är chauffören som sitter och gör fula läten

(inte särskilt dämpat eller diskret alls) åt den utvecklingsstörda killen som i sin tur kiknar av skratt.

Chauffören: "HONGCHOUKLIWAKAMABIANA" *påhittad kinesiska*

Killen: "hiiiihihhhhihiihiihihihiiihihihhiiiiiiiihh"

Chauffören: "Kan du inte kinesiska? HWOIGALAFIGKENKAMTI AMAMCHALAMIUOUUU"

Killen: "hiiiiiiiiihihihhihihhihihahahiiiiiiihhhihih"

Jag och Lovisa: "HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAAHHAAHAHHAHAAHHAHAAHHAHAHAAHAH"

Chauffören: "Bananer är goda 1,2,3. HOUGALAWIKAPLISCHENAKAFISOUD"

Killen: Du är kna-kna-knasig Rickidickard, hihiiiiiihihhhihiihiiihihiihiiihhhh"
Chauffören: "HOUNGCHAAAAAAAAAAAAAAAAAAA"

Ungefär så fortsätter hela våran bussfärd tills Lovisa kliver av och vi båda har dött av skratt och tårar.

Sedan blir jag tvungen att åka själv med dom hela vägen från Baronen till sjukhuset. Pinsamt.