I'm not OK.
Kvällen nalkas och jag dras vant in i ångestens spelfält. Var gång tänker jag att det är min tur att stega in i drömmarnas värld som segrare, men natt efter natt sliter den andan ifrån mig. Ännu en gång gör den mig maktlös. Men det är ingen som hör, ingen som ser. Kampen går på repeat, samma visa varje kväll. Om och om igen. Hjärtat skenar iväg på sina trasiga och taniga ben, rusar tills det faller. Tillslut tar det stopp, hela världen stannar. Mörkret tar överhand och greppar ett hårt tag om min strupe, håller kvar tills kroppen domnar bort och huden börjar leka tusen nålar. Trots att jag är van smyger rädslan fram, obehaget tar sin plats innanför bröstkorgen. Andas in, andas ut, andas in.. Världen börjar falla på plats igen. Halva natten har nu gått. Nu är det bara några timmar kvar tills ångesten påbörjar sin nästa spelomgång. Denna gången tio gånger värre än sist. Och så spelas visan om igen. Och igen. Och igen. Tills batterierna tar slut. Då är det kört. Finito. Brutala jävla liv.
Godnatt.
Godnatt.
Kommentarer
Trackback
