Bokstäver som bildas av alkohol och alltför djupa tankar.
Stunder som lever kvar djupt inne i den delen av själen man trodde hade tynat bort för länge sedan.
Stunder man trodde man hade förträngt till grunden men som en mörk vinterdag tar plats i tankebanorna igen.
Försöker mitt bästa för att inte tänka på det, men oavsett hur stark viljan är så är tanken på plats igen lika snabbt som den försvann. Viljan av perfektion som dag efter dag tar beslag på kontrollen över min kropp, var dag lika medveten om att jag leder mig själv mot stupet. Stupet som tillslut kommer få mig på fall. Men känslan av kontroll är starkare, känslan av att veta att framtiden ligger i mina tillslut kotiga händer. Men vem bryr sig om en på miljonen? Vem bryr sig om en flicka ur den oändligt stora mängden? Idealbilder som nöter fast i näthinnorna, en bild bestånde av skinn och ben. En smalhet. En vacker smalhet. På långsam men god väg mot målet, med vilja och styrka klarar man allt.
Kommentarer
Trackback
