Life is a sexually transmitted disease with 100% mortality

Springer längs livets väg med andan i halsen. Hack i häl har jag ångesten, jag kan inte springa ifrån den längre, krafterna pumpas hejdlöst ur min kropp. Snart faller jag framstupa och där finns ingen kvar till att ta emot mig, jag har omedvetet föst undan mina nära och kära men jag vet innerst inne att jag inte har någon annan än mig själv att skylla. Jag kryper på alla fyra ner i den mörka grop jag grävt med åren för att söka skydd men ingenting tycks kunna få mig på fötter igen. Vad har jag gjort? Vad har min familj gjort för att förtjäna detta? Mina vänner? Mina nära? Jag har blivit kopian av världens fiende. Jag är fast. Helt jävla fängslad i en kropp som aldrig kännts som min, som aldrig tyckts blivit accepterad hur jag än burit mig åt.

Om natten tänker jag tillbaka på hur mitt liv såg ut för 6 år sedan. Jag hade en familj, livet lekte och kriminalitet var ingenting jag visste någonting om. Nu är allting upp- ochner.
Om natten drömmer jag om kärlek. En fadersarm på en sårad flickas sköra axel.
Om natten när andan upphör och stickningarna går igång önskar jag mig tillbaka till dagen då blåljusen hämtade upp mig. Jag hade sluppit genomgå så mycket om jag bara hade varit lite klokare. Om jag bara hade tänkt efter lite till. Fyllt näven lite fullare.

Men nu är det ett nytt år